abeye 2 I. [adv.] rade. Vinoz abeye, li tram est la. I fåt ndaler abeye. Abeye! li trin va ndaler. Abeye foû d' chal ! Abeye evoye ! F. vite, rapidement. >> rade et abeye: repetaedje po refoirci. Il a fwait ça rade et abeye. F. très rapidement, prestement. >> abeye abeye u: å pus abeye u: a l' pus abeye: foirt raddimint. Fé ene sacwè å pus abeye. F. le plus vite (rapidement) possible. II. [addj.] ki va rade et ki fwait bén. Il est abeye po fé si ovraedje. Gn a des ovrîs abeyes et des tchicoteus. Loukîz a : [[Motî:adjete|adjete]]. F. adroit. >> Li bon feu fwait l' abeye meskene: cwand gn a on bon feu, li meskene va pus rade po-z aprester a magnî. F. habile, expéditif, -ive, actif, -ive, diligent, prompt(e). | abeymint u abeydimint [adv.] d' ene abeye manire. La èn ovraedje k' a stî abeymint fwait. Il a saiwé abeymint. Loukîz a [[Motî:adjetmint|adjetmint]]. F. promptement, vivement, activement, habilement. == Disfondowes == ;abeye : abèye, abîye, abêye, abîe. ;abeymint : abèymint, abîymint, abîmint, abêymint.