padvant I. [divancete] [[Motî:divant 1|divant]] (tôt cåzant d' ene plaece). Ni t' mete nén padvant mi. Il a prandjlé sacwants munutes padvant l' finiesse di s' tchambe ([[L. Somme]]) On dit eto: [[Motî:ådvant di|ådvant di]]. F. devant. II. [adv.] divant. Il a passé pa padvant. Contråve: [[Motî:padrî|padrî]], [[Motî:erî|en erî]]. Etimolodjeye: mot d' [[aplacaedje]] di deus dvancetes, a pårti do shuvion "pa dvant".